Vilken kung tog emot ansgar i birka
Ett biskopsstift skapas åt A. Som materiellt stöd för sin verksamhet får han det rika klostret Turholt Thourout i Flandern.
Senare under ynglingaåren var det på samma väg, som de livsavgörande impulserna slogo igenom hos honom: åstundan efter martyrkronan, vissheten, att han ägde sina synders förlåtelse, missionärskallelsen. Upphovsman till dessa planer var rikets främste prelat, ärkebiskop Ebo av Reims, som, sedan beslut om sådan mission fattats på en riksförsamling i Attigny , erhållit påvlig fullmakt till företaget såsom legat för Norden och även från idkat någon missionsverksamhet i Holstein vid danska gränsen.
Besök Historiska
Hans missionsmetod förblev den samma som tidigare; han inrättade i Hamburg ett kloster med skola och besatte det med Corbie-munkar; en liknande missionsskola hade han även i Turholt. Anbudet antogs; Wala rekommenderade åter A. Hans följeslagare blev en annan Corbie-munk, Witmar. Men resultatet motsvarade icke förväntningarna. Dessa anordningar vidtogos på riksmötet i Diedenhofen hösten ; vid samma tid blev A.
Han begav sig därefter till Rom och mottog av påven Gregorius IV palliet samt utnämndes vid sidan av Ebo till påvlig legat bland svenskar, danskar, slaver och andra nordiska folk. Autbert blev sjuk och dog i Korvey. Då det befinnes lämpligt att sända en biskop till Sverige som missionens ledare där, blir det Ebo, som föreslår mannen — sin frände Gauzbert — och som av kejsaren utverkar till dennes underhåll klostret Welanao i Holstein.
Sannolikt sammanhängde detta ovanliga anbud med att man ville politiskt vinna frankerrikets vänskap. Nu skulle företagets fullföljande organiseras. Resan blev svår; sällskapet blev överfallet och plundrat av sjörövare och kom med knapp nöd i land kanske på Sveriges västkust.
Vita Ansgarii
Glada börja de sin verksamhet, många lyssna gärna, kristna fångar fröjdas att åter få del av sakramentet, och några begära dopet, varibland köpstadens hövding och konungens rådgivare Hergeir, som på sin gård bygger en kyrka, den första som omtalas i Norden. De åtföljde den svenska beskickningen på dess återfärd, efter allt att döma samma höst.
Stiftet behövde i högsta grad hans omsorger; dess kyrkliga organisation var nämligen i sin första begynnelse ännu funnos där endast fyra dopkyrkor. Om de närmare anordningarna för missionens bedrivande få de båda legaterna gemensamt överenskomma. Redan från skoltiden i benediktinklostret Corbie Corbeja i Picardie finns det en berättelse, som visar hans visionära begåvning: visionen är den form, vari moderns bild talar till hans samvete.
Planerna på mission bland det frankiska rikets norra grannar, de hedniska danskarna, ledde honom ut till ett vidare verksamhetsfält. Missionsarbetet bestod väsentligen i att munkarna grundade en skola vid Haralds ambulerande hov; denna metod ansågs tydligen som den riktiga, men man kom aldrig längre än till begynnelser: lärjungeantalet steg föga över tolv.
Harald lyckades icke hålla sig uppe i sitt rike förmodligen i Slesvig längre än till ; han måste då taga sin tillflykt in på frankiskt område, där han hade fått ett län. Som munk i Corbie hade han blivit satt till lärare i klosterskolan; när dotterklostret Korvey Nova Corbeja vid Weser anlades såsom en stödjepunkt för kristendomen i det ännu halvhedniska Sachsen, överflyttades han dit och fick där samma post jämte uppgiften att predika för folket.
Då öppnade sig ett nytt, vidsträckt perspektiv för missionen. Det sker i stor stil, vittnande om de förhoppningar, som inom ledande kretsar i frankerriket väckts genom den vunna framgången. Svenska sändebud kommo till Ludvig den fromme i Worms. Konung Björn tog vänligt emot missionärerna; de ställdes under hans skydd och fingo fritt predika, en rättighet, vilken får fattas i analogi med det tillstånd att få utöva sitt yrke, som främmande köpmän plägade erhålla av konungen.
Bland andra ärenden meddelade de kejsaren, att många i deras folk önskade antaga kristendomen och att deras konung var villig att i sitt land mottaga kristna präster. Alltså fortsatte man en lång och besvärlig landväg genom ödemarker och över sjöar till Birka. Men han måste köpa danska och slaviska gossar till skolorna; mottagligheten för hans verksamhet var synbarligen liten.
Efter ett och ett halvt år — väl på våren — reste missionärerna hem i det glada medvetandet, att Sverige var öppet för mission. A: s verksamhet kom alltså tills vidare att inskränka sig till hans stift samt till det missionsarbete, som därifrån kunde drivas åt danskt och slaviskt håll. Barndomens religiösa intryck knöto sig till minnet av hans fromma mor, som han vid fem års ålder förlorade.
Hans namn är rent germanskt. Nya förhoppningar väcktes genom att den danske småkonungen Harald för att vinna frankisk hjälp lät döpa sig med sitt följe hos kejsar Ludvig den fromme i Mainz När han återvände till Danmark, skulle han ha missionärer med sig; den inflytelserike abboten Wala i Corbie föreslog till den farliga posten A. Ännu en annan Corbie-munk, Autbert, följde med.
Snart nog träffades emellertid A. Danska vikingar överföllo helt plötsligt Hamburg. Skulle man fortsätta färden?